En forsen i floden, på den italiska halvön.

En forsen i floden, på den italiska halvön.
-------------------------------------------

Tibern (Tevere) är ett mycket ovanligt och mycket långt vattendrag, för att ligga på den bergiga och oregelbundna italienska halvön.

Flodens övre lopp i norr går rakt igenom etruskernas urgamla land. Dess nedre lopp har under långa tider fungerat som en bestämd etnisk gräns: väster om floden bodde etruskerna, öster om den bodde olika små italiska stammar.

Tibern är den enda vattenförande floden året om, i detta område. Därför lämpar den sig utmärkt för transport av gods. Förr transporterades här etruskiska export- och importvaror.

På en viss plats i Tibern, centralt i dagens Rom, finns det några klippblock i vattnet och det forsar runt dessa stenar. Här är man självklart tvungen att göra en omlastning.
Platsen ligger tre mil från flodens utlopp i havet. Och där, just intill forsen, på flodens vänstra strand, grundades staden Rom (år 753 f.K., enl. legenden).

Det italiska folket, som bodde just här, talade ett litet lokalt språk: latin. Så kom det sig att Rom blev en latinsk stad, och en viktig plats för omlastning av varor till och från etruskernas städer i norr.
Det etruskiska inflytandet i Rom var enormt. Det gällde seder, kultur, religion, ekonomi, arkitektur, politik. Romarna lyckades bevara sitt språk och stöpte om allt det etruskiska i en särskild och egen latinsk form.

Det grekiska inflytandet var också stort här. Varorna gick ofta till och kom från grekiskt talande områden. I Syditalien fanns det gott om rika grekiska städer. Alldeles utanför stadsmurarna, vid Tibern, bara tre-fyrahundra meter nedanför det forsande vattnet, etablerades i Rom en grekisk handelsstation.

På något vis hade Rom skaffat sig, eller kanske råkade få, en nyckelroll i denna del av Italien. Visserligen fick man utkämpa många blodiga krig genom historien. I första hand var det krig mot sina italiska grannar. Långa perioder lydde man helt under olika etruskiska konungar. Ibland blev staden skövlad av barbariska och obegripliga keltiska stammar från norr. Men kelterna kom och försvann.

Rom lyckades resa sig och handeln återupptogs, varje gång. Och det tycktes som om varje nytt nederlag gjorde bara denna stad starkare. Till slut – efter några århundraden - blev Roms armé så välorganiserat och starkt att man började sluka sina grannar i norr. De etruskiska stadsstaterna erövrades en och en, och hela Etrurien blev till slut en del av den växande romerska makten.
Etruskerna latiniserades och deras språk glömdes med tiden bort.

Rom började kasta sina blickar söderut – mot de grekiska städerna i Syditalien. Syrakusa besegrades och östra Sicilien kom att ingå i det romerska riket.

Nu hade man stött sig med den mäktigaste motståndaren hittills: Karthago.
Medan etruskerna och grekerna kunde besegras och erövras stad för stad, var Karthago en centraliserad och välorganiserad statsbildning.

Kraftmätningen med Karthago blev Roms mest dramatiska och mytomspunna någonsin.
Tre krig utkämpades. Karthago hade bl.a. en överlägsen flotta, medan romarna var starka till lands. Vissa perioder hade karthagineserna övertaget, men utan att kunna avgöra. Till slut landsatte Rom sina legioner i Afrika (202 f.K.), dvs nuvarande Tunisien, besegrade Karthago och jämnade snart hela staden med marken.

Nu härskade Rom över västra Medelhavet: norra Afrika, nuvarande Spanien, Frankrikes sydkust, hela Italien. Det hade gått exakt 550 år från Roms legendariska grundande, intill den lilla forsen i Tibern.